På väg hem…

”Som min själ har gått ifrån mig så saknar jag dig”….

Våra styrkor speglar våra svagheter, på samma sätt har jag alltid haft på känn att om jag har det bra kommer något annat straffa mig…

Jag blev lärd i tidig ålder att jag inte var värd något speciellt.  När Jag protesterade i mitt liv mot människor som inte ville mig väl  var det mig det var fel på…….

Så träffade jag min man…,

Efter 10 års äktenskap har jag en pirrande känsla i mig när jag tänker på min man om dagarna. Förutom den pirrande känslan emellan oss så klarar vi också av att göra allt annat vi vill, karriär…. Fotboll….barn….

Just nu upplever vi något någon av oss aldrig upplevt förut. Vi är lyckliga trots allt, vi behåller vårt pirr…. Jag tänker våga lova och våga vara allt jag vill och allt som krävs.  Jag tänker inte oroa mig över sorg och förluster.

Jag älskar mitt liv, i kärlek finns ingen rädsla.

Annonser

Tvingande miljöer

Massan behöver inte vara rätt och behöver inte se till allas bästa.
I massan kan det finnas personer som styr genom att baktala, bestraffa, frysa ut och på så sätt styra massan att göra som de vill. Ofta finns det hotbilder som att tappa sin gemenskap bakomliggande som förstärker mobbingen/trakasserierna.?Gemenskap är en av våra största drivkrafter,
professionellt eller privat, vi är flockdjur.
Ingen vill bli utstött och leva ensam från sin stam, vi behöver också kunna försörja oss….

Ryktesspridning, lögner och förtal pågår om människor som ska skrämmas till tystnad.

Vissa av oss är inte rädda, jag är inte en av dem helt orädda. Men jag känner några stycken vars liv utmanat dem på ett sådant sätt att de redan varit med om det värsta som kan hända. Människor som agerar utifrån en värdegrund som håller hela vägen och oavsett situation och personer inblandade.
Jag vågar påstå att det är dem som förändrar världen och gör den bättre för oss alla andra som inte törs.

IMG_0982

För 60 år sedan…

Min mamma lever inte längre här på jorden men hon lever för alltid kvar inom mig. För mina barn är det likadant, deras mormor dog alldeles för tidigt efter en rejäl fajt mot cancer…… i minnet av henne lever vi starkare vidare.
Min mamma har varit död i snart 8 år.
Tidigare i sommar mötte jag hennes bästa väninna som gav mig några bilder hon tagit och ett brev min mamma skickat till henne.
Det var fint att läsa brevet och se min mamma som ung och frisk. Det gav mig perspektiv jag kanske aldrig haft av min mamma som ung, frisk, singel och ännu inte då någons mamma.
Min äldsta dotter la ut bilderna av sin mormor på instagram.
Min mammas väninna gav perspektiv på det  ”Livet är märkligt – vem kunde föreställa sig att de bilder jag tog av Sylvia skulle hamna på Instagram – nästan 60 år senare!”

Jag undrar var dessa rader väcker för perspektiv om 60 år….bild-1

Sista avsnittet i inledningen i boken om föräldraskap….

”Fram till att jag själv blev mamma fungerade jag väl rådigt men med mer eller mindre självdestruktiva mönster och dessa mönster var inte alls helt fallna i dunklet av mitt omedvetande. Jag förstod att jag var tvungen att förändras för att mina barn skulle få det bättre än jag haft det. Meningen är någonstans och bekräftat genom evolutionen att våra barn ska ”bli bättre” än oss. Som ny förälder, ung men så hjärtans lyckligt kär i mitt första barn kunde jag både se och höra mig själv hantera situationer som i en reflex. Reflexer som låg i mig och som internaliserats av många olika vuxna under min uppväxt. Samtidigt kom jag också ihåg smärtan orsakad av en vuxens ord eller handlingar, när man som liten krymper och blir ännu mindre och förlorar kontroll. Det är inte föräldrars uppgift att orsaka sina barn att bli mindre utan tvärtom, föräldrars uppgift är att få sina barn att växa.
Jag har stegvis försökt styra om reflexen till att fungera mer konstruktivt (kärleksfullt) i alla situationer och tillföra mer kreativa och sunda lösningar för mina barn. Detta har tagit åratal av enträget arbete med mig själv och ofta ställt mig i skuggan av vad andra tycker, helst nära anhörigas övertygelse, vilket gjort arbetet än tuffare. Jag är ännu inte klar, jag tror jag får jobba med detta livet ut. För mina barn växer upp och blir vuxna och jag får hela tiden nya saker att ställas inför, första pojkvännen, studenten, misslyckande med tentor, giftermål….Jag hoppas att jag får följa med och vara en trygg förlängning i mina barns liv, att få bli mormor och farmor som kan fungera som en förlängning av kärlek. Jag blir aldrig fullärd och nya erfarenheter formar min förståelse, en förståelse som hela tiden är under utveckling. Den dagen jag exakt påstår mig veta, den dagen har jag stagnerat i min utveckling.

Naturligtvis är förändringen att blir förälder naturlig till en viss del, att gå från att vara en individ,  helt fri och oberoende till att bli mamma och till att ett litet knyte är fullständigt beroende av mig är en stor omställning, det är den för oss alla. Har man dessutom sår orsakade av tidiga obearbetade förluster i livet, ett problematiskt förhållande till någon av dina föräldrar, en otrygg anknytning, en alkoholiserad förälder/släkting etc. så kan saker än mer ställas på sin spets när man själv blir förälder. Men själva föräldraskapet i sig kräver alltid en form av transformation även om graden av den varierar i omfång från person till person.
”Mamma är lik sin mamma
Ja, kvinnans lott i livet är densamma.
Det sade farmors mormors mor till sin farmors morbrors bror –
att livet är ett enda damma-damma.”
(Stikkan Andersson svensk version 1968; av Sadie, the Cleaning Lady 1967)

Missförstå mig inte min mamma var den bästa i hela världen, som allas våra mammor är. Självklart är jag ingen bättre mamma än min mor eller bättre än någon av er. Mina försök att bli en bra förälder har riktats mot att vara medveten om min omedvetenhet. Att se bortom mina rädslor och givna antaganden när jag märker att det uppstår någon form av friktion.

”We do not see things as they are. We see things as we are”
Anais Nin

Detta har fått mig att tydligare se situationer där jag påverkar mina barns förutsättningar i livet, allt från att vara rädd för tandläkaren till att tala illa om grannen kan få konsekvenser i olika grad för hur mina barn hanterar sig själva i livet. Vi vill ju alla att våra barn hanterar sig på bästa sätt genom livet. Vi vill att dem ska vara ödmjuka, generösa och goda, eller hur? Så hur gör man då? Hur uppfostrar man barn till sunda, trygga och lyckliga vuxna?
Den här boken kandiderar inte att svara på det frågorna men att ur evidens se på de olika faktorer och fenomen som kan vara viktiga att reflektera över för att skapa förutsättningar för att våra barn ska växa upp till trygga vuxna.

Den tuffaste sanningen av dem alla är att våra barn är en produkt av oss själva. Förutom våra gener influeras dem av vår uppfostran och den miljö vi som föräldrar erbjuder till den grad att det avgör vilka dem blir, hur de mår och hur dem tar sig livet”.

 

Gott och ont…..bra eller dåligt.

Egentligen är demokrati lätt, det handlar om att vi människor har samma rättigheter som skyldigheter. För att definiera detta kan man utgå från mänskliga rättigheter.
Det måste vara en norm om något ska kallas norm. När vi förvägrar andra de rättigheter vi själva strider för att ha då agera vi rättsvidrigt.
Jag förvånas över hur människor som anser sig själva vara i sin rätt att förvägra det rättigheter som de själva anser sig ha.

Bra besked ger positiva vibbar och ett trevligt bemötande fungerar som ringar på vattnet….

Igår fick nära människor, separata från varandra, fantastiska besked och jag och alla vi är så glada för deras skull. Allt blir till så positiva vibbar och med hela vår omkrets av människor får vi hela tiden feedback på att ingenting är omöjligt! Just det betyder mycket i v¨åra liv.  Just såna positiva vibbar kan få oss alla att växa och må bra. Det känns bra långt in i själen att det går bra för dem man bryr sig om och vet hur dem jobbat och slitit och inte givit upp på sig själva.
Mina flickor har varit borta en vecka hos sin bror i Norge och jag kom på mig att bli speciellt varm över ena min dotters berättelse om den trevliga tågvärden som varit så snäll, hjälpsam och skämtat hjärtligt med henne henne.
Naturligtvis är det också helt överväldigande när jag tänker på hur bra dem haft det med sina syskon och vänner där, det är bara så fint. Jag fick 1 sms under hela resan. Det stod
Hej!
Kevin vann! Och mamma jag tror vi flyttar till Norge vi har det så bra. Och kul att jag vann novellpriset. Tacka Ulla för att hon hjälpt mig.*bild på en häst* ❤ Alma.

Ett sms på över en vecka, som mamma blir jag både glad och lite nostalgisk, dem växer upp och blir stora. Jag behövs inte på samma grundläggande sätt att bistå med trygghet, dem är trygga i sig själva och deras syskon duger lika bra. Det blev ett tillfälle för dem alla att fördjupa sin relation när jag och deras pappa inte fanns med och störde….

Men ändå vilken betydelse det hade den okände tågvärden som lyste upp en lång lång tågresa i ett långt långt tåg.
Jag kommer ihåg alla historier om sura busschaufförer min dotter har dragit hem under 3 års pendlande, cafébiträdet som fräste åt min dotter för att hon inte med ens hanterade bankkortet riktigt på direkten *suck och stön*, en undersköterska som skrek åt mig att hålla i barnet för hon skulle tvinga ner den långa böjbara topsen i henne snäsa, förskolefröken som tvingade mitt barn att äta brödkanterna hur kränkt och illa den inte förstående dåvarande 5 åringen än signalerade skulle mitt barn äta allt vad pedagogen la fram (till slut blev det en grej av det där) osv osv. Hur det smärtar när faktiskt barn blir behandlade illa bara för att vuxna ofta har ett tolkningsföreträde och makten att kränka.

Jag tänker vilken förebild tågvärden är, och vilken skillnad han gjorde, och jag vill vara som honom, alltid.
Möta barnen där dem är och vara en bra förebild i varje möte och låta allt hålla en fin ton oavsett vad mötet handlar om.

Ett suddigt Luciatåg

LuciatågEn dag före och ett suddigt Luciatåg på bild för att inte ställa till det för mig. Naturligtvis ska jag inte publicera bilder på andras barn. Tyvärr ser världen ut så idag att det finns många olika orsaker till varför bilder inte ska härja fritt. Mycket om just bilder handlar också ”bara” om integritet. Integritet är viktigt utan integritet blir vi själlösa på något sätt.
Jag skulle känna mig beklämd o mina barn hamnar i flöden på sociala media där jag inte känner den som lagt upp bilden.
Fast jag är glad och tacksam, alla min 3 mindre barn i samma tåg och jag fick närvara. Vet att jag ifjol tänkte att skänka bort lucialinnena vi skulle ju ändå inte få lussa förrän i 5:an, dem skulle hinna växa ur dem. Men nu när de bytt skola var det möjligt att få vara med i ett luciatåg, frivililligt men möjligt.
Flickorna deltog om än i för korta (men iaf strukna linnen) och levande ljus (för första gången) i tärnhanden!